Om boken: 2018 / Jag heter Dolores McBride, och sedan födseln har jag lidit av en mycket sällsynt form av allergi: att röra vid andra människor orsakar mig allvarliga brännskador. Jag kan inte kyssa en kille, krama mina föräldrar eller lämna huset utan att bära handskar. Jag är oberörbar. Det är som om jag bor i ett förtrollat ​​slott som håller mig fången och straffar mig med brännskador och ärr för varje försök att "rymma". Jag kom till och med på ett namn för mitt fängelse: Stigmalion Jag drivs inte längre till förtvivlan av tanken på att jag kommer att vara en fånge av min diagnos hela mitt liv - och att jag kommer att dö som fånge. Jag smickrar inte mig själv med drömmar om att ett botemedel kommer att uppfinnas för min sjukdom, och jag förväntar mig inte att träffa en person som inte lämnar brännskador på mig... Men vilken seg känsla är hopp. Vad händer om jag äntligen flyr från Stigmalion? Kanske kommer jag en dag att få uppleva allt detta: beröring, kramar, kyssar, galenskap, frihet, kärlek?..